K a t a p u l t e n.
Hela kusinhögen, Stor, Stor och Mindre, drog med mig bort till Katapulten och jag var med på noterna som jag minns det. Jag har ju åkt Fritt Fall tidigare och det var häftigt och lite läskigt men att bara åka uppåt med Katapulten trodde jag bara skulle kittla rejält i magen. Vad jag inte riktigt hade koll på var att man även fick åka ner...och upp...och ner igen...som en jäkla jojjo.
Gissa om jag blundade.
Gissa om jag skrek.
Jag höll i mig i allt vad som fanns att hålla i. Ett krampaktigt tag. Jag såg döden i vitögat. Kusinhögen skrattade åt mig och sträckte ut både armar och ben i luften. "Kolla på oss! Blunda inte!"
Chockad.
Benen kunde jag knappt känna.
Efter det var inte kvällen på Gröna lund rolig längre.
Hjälp! Diagnos?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar