Farmor

Min farmor och jag har alltid haft en nära och speciell relation till varandra. Vi har alltid stått varandra nära. Vi bodde på samma gård i många år och hon fanns tillgänglig tidiga mornar innan bussen gick till skolan. När jag behövde sällskap och hjälp att få ordning på hästsvansen. Sedan när jag kom hem ifrån skolan fanns hon där med fika och hade alltid tid och kärlek över.

Åren gick och hon fanns alltid där. Farfar dog 1986 och efter det kom vi ännu närmare varandra. När min mamma dog några år senare och relationen med pappa blev "kantstött" av flera skäl var hon den stora tryggheten. Någon för mig att bry mig om och finnas till för. Utan att säga något i klartext eller klä i ord så var vi varandras livlina. Tryggheten att falla tilllbaka på.

8 juni 1999 dog hon i cancer. 75 år fyllda.

Hon har ofta funnits i mina tankar och ibland har jag kommit på mig själv med att sakna henne mer än mamma. Men det har nog också att göra med att farmor levde några år längre än mamma.

Förra veckan fick jag tillbaka min farmors dagböcker som hon skrivit av och till under sitt liv. Helt plötsligt kom hon så nära igen. Det är en salig blandning med dagböcker från olika år; 1995, 1989, 1951, 1972 och så den jag har framför mig nu från 1987. Det är vårt liv hon skriver om, vad vi gjort och vad som hänt runtomkring oss. Det är som att slå upp en minnesbok.

På min födelsedag, 17 januari, skrev hon: "Har varit på Vallen idag, köpte blomma till magnabus som fyllde år. Vi blev bjudna på middag. Hon fick en obligation som vanligt. Men det blir nog mindre och mindre vad tiden lider."